365 dagar till framgång

Vad gör man när tiden inte räcker till? Jag har så dåligt samvete över att jag inte hinner skriva på min blogg. Målet var klart, två till tre gånger varje vecka. Men icke sann icke. Dagarna rullar på i högfart, och det känns som om det enda jag gör är att köra till jobbet, hämta barnen på dagis och laga mat när inte Jonas gör det och läsa för barnen. Däremellan är det blankt. Som om jag inte vet vad jag sysslar med. Möten fyller mina dagar och i övrigt handlar det om att planera, utveckla och parera. Jag vill förstås hinna umgås med barnen ännu mer. Helst hela tiden. Så är det att vara småbarnsmamma.

Nästa nummer av Les Affaires släpps den 20 maj och innan dess ska en rad kvinnor intervjuas, min ledare skall skrivas och annonser säljas in. Toppa det med produktion av närodlat, en folder om närproducerade råvaror i länet och producenter, utgivning av turistmagasinet Les Affaires på svenska och engelska, olika marknadsföringsuppdrag och vidareutvecklingen av vårt egna företag. Styrelsenamn som det ska beslutas om, event och olika projekt som måste slutföras innan vi kan ta sommarledigt. Roligt, absolut, men tiden räcker inte till.

Som punkt 118 på min prydliga punktlista står: kontakta alla kommunalpolitiska kvinnor som står högt upp på listorna för att diskutera valfrågor och löften. Hur tänker de exempelvis lösa problematiken kring den höga ungdomsarbetslösheten, många får sin första fasta anställning först i 29-årsåldern. Oroväckande är också att människor efter 50 inte får några nya jobb.

För två veckor sedan innan jag skulle fotograferas för omslaget  blev jag sminkad och fixad i håret av Kia på Style. Resultat blev mycket bra, men jag hann inte tvätta bort sminket innan barnhämtningen och lyckades skrämma slag på både barn och personal på dagis. Bilderna som Hasse på Bilden tog blev lyckade och ändå tycker jag att jag ser ut som en dragqueen på var och varannan bild. Men det är väl för att jag aldrig brukar sminka

Det är alltid svårt att bli fotograferad, trots att jag fotar andra själv. Som om jag inte kan slappna av till fullo.

Mitt i allt flygkaos sitter jag och försöker planera in en semesterresa. Så många viljor, så många datum och så många alternativ. Vi funderar på att bryta en trend och inte resa till samma gamla Italien. Varför inte hellre Grekland och blått vatten och ingen som pratar franska eller italienska. Hur ska jag klara arrangemangen? Två barnfamiljer, två mormödrar, två par och ett nöjessuget ungt barnlöst par. Snacka om svårt. Några som vill resa charter, jag och min man som bara vill  hoppa på ett flyg och se vad som händer och mormödrar som prioriterar barnbarnen först och främst. Äventyr i all ära, men det är inte helt enkelt när man har småbarn.

Imorgon står fotografering av Agneta Berliner på min agenda. Med henne måste jag komma på något alldeles extra. En mycket spännande kvinna, jag gillar henne skarpt!

Ikväll ska vi yogaflickor träffas, och än en gång måste jag avboka, varför, varför?

På lördag bär det av till Arboga och deras näringslivsdag där vi ska träffa deras näringslivskvinnor. På kvällen blir det dagiskalas och vi funderar på att cykla till Rytternegården. Jag är inte så sugen att cykla i slutet av april, mitt i natten och med kalla vårvindar. Tror nog att jag hellre blir chaufför.

Har verkligen kommit igång med min träning, dessvärre har jag gått ner istället för att öka min muskelmassa. Inte så bra även om orken blivit bättre och jag känner mig starkare än på länge.