Torsdag 18 november - några få dagar kvar
Dagarna går och måsten blir till tvång och tvånget till stress och stressen till total förlamning. Jag har inte kunnat skriva på min blogg. För mycket har hänt runt omkring mig. Människor jag älskar har blivit sjuka och jag själv åkte på en riktig dängare. Det har tagit energi som gjort att jag behövt prioritera och kanalisera min energi på de rätta sakerna.
Nu känns det bättre och många saker har börjat falla på plats. Sista numret för 2010 har sakta börjat ta form och vi lämna ifrån oss den på tryck på fredag.
Den 25/11 firar vi detta med pompa och ståt. 170 personer har bjudits in till eventet. Jag känner en blandning av eufori och skräckblandad förtjusning.
Ett år har redan hunnit passera, det känns ofattbart. Utan att vara knäpp skulle jag kunna likna magasinets uppkomst likt ett barns födelse, första gången det kom ut kunde visste vi inte riktigt hur allting fungerade, men i takt med att månaderna passerade har kunskapen strömmat emot oss. Snart skall vi lanseras även i Värmland och andra län är på gång. Erkännes att det inte riktigt gått i den takt vi velat, men det är sådant som händer. Nu har vi äntligen hittat rätt nyckelspelare vilket kommer att underlätta en hel del.
Vad gäller mina träningsmål har det snarare gått bakåt än framåt. Jag har inte kunnat träna på över sex veckor och måste vänta ytterligare tre innan jag får börja springa igen. Det känns väldigt frustrerande eftersom jag nästan hade kommit över min tröskel. Nu får jag istället börja från början och sakta, men säkert arbeta mig upp igen. Snön förenklar inte saken heller.
Har jag då uppnått målen som jag satte för snart ett år sedan? Nej, men jag har kommit dem närmare, i alla fall på arbetsplanet. Vad gäller mina personliga mål så har jag lyckats realisera några: kokat min egen buljong så nu kan jag hiva allt prefabricerat skit som jag tidigare använt. Jag har börjat baka surdegsbröd även om jag inte alltid hinner med att mata degen och vårda om den. Jag köper ekologiskt kött från Ekeby och inga tomater har synts i min kyl sedan mitten av oktober. Jag applåderar mig själv och alla de som alltid gjort på detta vis. Hoppas att jag kommer att fortsätta och inte tappa fokus pågrund av lathet.
Ciao
Sabina, jag har ett par ord som beskriver dig så väl - intensiv och äkta! Med dessa egenskaper kan man inte misslyckas. Du skriver att du inte nått dina mål, fel skulle jag vilja säga. För mig är mål riktlinjer och ambitioner till vad jag vill åstadkomma. Ett år har gått och ni har både anställt och nyetableringar är på gång i andra delar av Sverige. Du kokar din egna buljong, handlar närodlat och skippar tomaterna under vinterhalvåret (som grekinna kan jag inte leva utan mina tomater). Att prioritera och lägga energin på det som är viktigt i livet visar på mognad och inre styrka. Träningen går ingenstans, den kan du alltid återuppta. Naturligtvis blir jag påmind om mina egna ambitioner och mål. Sedan starten av företaget Truly Nordic har jag satt som mål att vara den som sätter Västmanland på kartan, nationellt och internationellt. Vild vision säger vissa, realistiskt säger andra inklusive jag. Klart det går! Givetvis i samarbete med alla goda entrepenörer inom besöksnäringen. För utan visioner och mål, vart hamnar vi då? Vilse (i Västmanland)vågar jag påstå. Så med ditt första år med Les Affairs bakom dig, vill jag säga - Du har nått dina mål med stor bravur. Bästa lyckönskningar inför år två!
