365 dagar till framgång

Nu sitter jag här på landet, trött och urlakad, och reflekterar över min resa som varit både känslomässigt omtumlande och inspirerande. Los Angeles är en trevlig storstad. Samtidigt som den har pulsen, flärden och glamouren tar inga av dessa faktorer över och du upplever L.a mer som en småstad. Jag trodde att jag skulle mötas av plastikopererade wannabe skådisar, självupptagna märkes slavar och massor av uteliggare. Inget jag trodde slog in. Istället möttes jag av trevliga människor, intresserade av andra än dem själva och med intressanta liv. Det bor cirka 100 000 svenskar här och man håller verkligen ihop.

Sista kvällen var vi på Viper Room där bland annat Timbuktu, Loop Troop och Adam från Tensta spelade. Klubben var packad med svenskar som kommit för att visa sitt stöd. Varför har vi inte samma ”hålla ihop ” attityd i Sverige? Det verkar som att den egenskapen kommer fram hos oss när vi flyttar utomlands.

Men för att återberätta mina sista dygn i L.a

Torsdagen den 25 mars tog min syster och Sebastian med oss till ett ställe som heter SUR och ligger på Robertson Blvd 612. Restaurangen ägs av en man från Argentina och maten går inte att beskriva med ord. Generellt är servitörer och servitriser oerhört duktiga i USA, men här på SUR går man steget längre. Allt fungerar till fullo, maten håller hela vägen fram till notan och ägaren går runt och kollar att alla mår bra.

Vi inledde vår måltid med en ananas mojito, prova om ni har möjlighet, och avslutade med världens i särklass bästa cheesecake samtidigt som en helikopter jagade en kändis ovanför våra huvuden.

I galleriet Chryssanthou bredvid restaurangen hade konstnärinnan Emma Ferreira, www.emmaferreira.com, vernisage och vi slank in på en titt.

Fredag 26 mars: Fyra timmars lapande sol vid polen gav och en vitaminkick utan dess like och vi bestämde oss för en tripp till Venice Beach för att titta på alla galningar. Efter en timmes strandpromenad tog min syster Emma med oss till Moonshadows som ligger i Malibu. Med utsikt över Pacific Ocean njöt vi av solnedgången innan vi tog bilen tillbaka till L.a och Viper Room.

Klockan 02.00 tog vi en taxi tillbaka till lägenheten och packade det sista innan bilfärden till LAX.

Planet gick 07.00 och vi mellanlandade i New York. Enfaldiga som vi är, mamma och jag, trodde vi att vi skulle behöva checka in vårt bagage som vi gjorde på inresan. Alltså gick vi ut genom passkontrollen till civilutrymme, stod där i 30 minuter, stressade över att inte hinna till boardingen. En man kom fram och hjälpte oss, han såg nog vår desperation. Han förklarade lugnt och pedagogiskt att vårt bagage inte skulle checkas in på nytt. Halvspringande tog vi oss igenom tullkontrollen och till vår gate.

På flyget spillde en flygvärdinna ner mig med dricka och jag kände mig som en blöt, trött och irriterad hund. Jag hatar och flyga!

Emma och mamma på Venice Beach

Igår kväll fick jag uppleva L.A i riktig Hollywood stil. Efter en utsökt god risotto och vitt vin på La Brea hoppade vi in i en gul taxi för att dansa på Santa Monica boulevards innestället nummer ett , Voyeur.
Här kommer du bara in om du har turen att stå på någon av ställets gästlistor, känna en promoter eller bara vara fantastiskt snygg. Snacka om kändistätt!
Le Voyeur har allt, det mystiska, provocerande, vackra folket, snygg inredning och en DJ:ande kvinna.
Vi dansade fram till 02.00 och drog sedan vidare hem i natten.

Några bilder på mig, min syster, mor och käre Sebastian i L.A


Jag och Emma på Joan´s on third dag 1.

Jag och kändiskonstnären Mattia Biagi

I morse vaknade jag klockan 06.00 och kände mig pigg som en lärka. Shopping i Beverly Hillscenter väntade med butiker som Louis Vuitton, Victoria Secret, Bebe, jag allt som en kvinna kan tänkas att älska. Efter tre timmars intensiv spaning gick jag och mamma till Joans för lunch. På vägen stannade vi och kollade in Lotta Stenssons butik på 3rd street. Hennes kläder har burits av alla de stora Hollywood kändisarna men säljs inte ens i Sverige. Hur märkligt är inte det?
 Under min resa har jag sprungit på en massa svenska tjejer som vill göra karriär i L.A
En tjej letar efter en man, en annan studerar dans, en bloggar om sin filmstjärna till syster, en tjej driver en restaurang och är gift med en amerikan.
Under eftermiddagen lyxade vi vid poolen, jag tog en fem kilometers löprunda i centrala L.A och jag har funnit mitt himmelrike på jorden; Whole Foods som är fyllt med med ekologiska och biodynamiska grönsaker, frukter och andra underbara livsmedel från golv till tak. Härligt!!!
Jag gillar L.A, kanske för att det är så himla avslappnat kändishysterin till trots. Uppe i The Hills blickar den en tjusiga lyxvillan efter den andra ut över staden och söder om söder skjuter gängen på varandra. Alla här verkar ha  en och samma dröm, och det är att en dag få bo på bergen. Det är det man arbetar för, drömmer om och målmedvetet socialiserar för att uppnå. Det i sig är lite otäckt. Att man bara har en så förminskad världsbild. Här om kvällen var det en som sa; du är bara något om du slår i L.A
Jag är övertygad om att jag är ngt och jag har ännu inte slagit i L.A, men vem vet, ikväll skall jag ut och dansa med kändisarna....

En vecka och två dagar när jag inte kunnat skriva. Jag har haft skrivkramp som det konstigt nog heter. Om mindre än en vecka reser jag till LA för att träffa min syster och besöka några kvinnor som driver företag där. Hur ser deras verklighet ut? Har de några speciella nätverk som de träffas i.

Jag känner en kluvenhet för min resa, det ska bli spännande samtidigt som jag smärtar inombords över att lämna mina söner.

Företaget går framåt och ibland bakåt. Jag skulle vilja skriva upp tempot ytterligare, men det är en omöjlighet eftersom flera aktörer är inblandade och de har i sin tur sina beslutsfattande led.

Min försäljning har kommit igång igen och jag hoppas kunna nå uppsatt säljmål.

Om tre dagar är det Guldstänk, spännande!

Konstaterar att jag hållit på och skrivit min blogg i exakt 17 dagar utan några som helst kommentarer utöver familj, vänner och bekanta.

Hur gör folk för att få läsare? Jag är övertygad om att det finns allt för många bloggare ute i cyberrymden och att jag egentligen borde ägna min tid åt mina memoarer. Har börjat skriva historien om mina söner och målet är att ge dem en varsin bok när de blir 18 år. Tiden går så fort och om man inte skriver lite varje månad glömmer man bort deras utveckling, roliga episoder och fraser som kommer ur deras munnar. Min äldste son frågade lille bror häromdagen om han tyckte att storebror var cool, lillebror svarade ja! Vilken glädje. Det är med blandade känslor som jag ser dem växa upp, dels påminner det mig om att jag åldras och att tiden rinner förbi. Jag vill inte förlora ett ögonblick, har jag blivit som min egen mor? Ja kan jag stolt konstatera.

I morse gick jag till Kiropraktorn och det var en upplevelse i sig. Att ens kropp kan böjas och vridas så mycket. Hade möte med vårt nya tillskott och delägare. I maj startar firman igång. Hur "bene" är inte det? Vi har till och med löst gåtan kring företagsnamn och det är.... nix det tänker jag inte dela med mig för cyberspace. Tänk om någon snor vårt speciella namn.

Lunchade med Caroline D och pratade strategi. Tog helg klockan 14.00 och åkte hem till min man och barn för att bygga snögrotta och åka pulka. Vi besökte tant Karin som bor några hundra meter ifrå n oss för att dricka kaffe med kaka. Det är en fröjd att sitta i hennes kök och äta dessa underbara kakverk som hon serverar. Jag har försökt övertala henne att starta en exklusiv kakfirma, men utan resultat. Hon bakar för sin familj och vänner.

Att vara egen slår anställning i alla kategorier när man kan fånga dagen som vi gjorde. Men det har sina nackdelar. Den ständiga jakten på uppdrag, intäkter och kassaflöden. Att möta konkurrenter som nosar dig i hälarna likt blodhundar. Att inte göra sig osams och att aldrig ta ställning för eller emot något. I bland känns det som om jag balanserar på en lina 40 meter upp i luften. Ett felsteg och mina dagar i rampljuset är räknade. Men så kanske alla känner eller så är jag paranoid av naturen.

Funderar på att skaffa barn nummer tre, jag kan visualisera hur min kollega Ola höjer båda ögonbrynen; ännu ett år med Sabina jobbandes på halvfart. Fast å andra sidan, min halvfart motsvarar en helfart för många andra.

Livet är skönt!