Dag 38 - måndag 29 mars - 324 dagar kvars

Nu sitter jag här på landet, trött och urlakad, och reflekterar över min resa som varit både känslomässigt omtumlande och inspirerande. Los Angeles är en trevlig storstad. Samtidigt som den har pulsen, flärden och glamouren tar inga av dessa faktorer över och du upplever L.a mer som en småstad. Jag trodde att jag skulle mötas av plastikopererade wannabe skådisar, självupptagna märkes slavar och massor av uteliggare. Inget jag trodde slog in. Istället möttes jag av trevliga människor, intresserade av andra än dem själva och med intressanta liv. Det bor cirka 100 000 svenskar här och man håller verkligen ihop.

Sista kvällen var vi på Viper Room där bland annat Timbuktu, Loop Troop och Adam från Tensta spelade. Klubben var packad med svenskar som kommit för att visa sitt stöd. Varför har vi inte samma ”hålla ihop ” attityd i Sverige? Det verkar som att den egenskapen kommer fram hos oss när vi flyttar utomlands.

Men för att återberätta mina sista dygn i L.a

Torsdagen den 25 mars tog min syster och Sebastian med oss till ett ställe som heter SUR och ligger på Robertson Blvd 612. Restaurangen ägs av en man från Argentina och maten går inte att beskriva med ord. Generellt är servitörer och servitriser oerhört duktiga i USA, men här på SUR går man steget längre. Allt fungerar till fullo, maten håller hela vägen fram till notan och ägaren går runt och kollar att alla mår bra.

Vi inledde vår måltid med en ananas mojito, prova om ni har möjlighet, och avslutade med världens i särklass bästa cheesecake samtidigt som en helikopter jagade en kändis ovanför våra huvuden.

I galleriet Chryssanthou bredvid restaurangen hade konstnärinnan Emma Ferreira, www.emmaferreira.com, vernisage och vi slank in på en titt.

 

Fredag 26 mars: Fyra timmars lapande sol vid polen gav och en vitaminkick utan dess like och vi bestämde oss för en tripp till Venice Beach för att titta på alla galningar. Efter en timmes strandpromenad tog min syster Emma med oss till Moonshadows som ligger i Malibu. Med utsikt över Pacific Ocean njöt vi av solnedgången innan vi tog bilen tillbaka till L.a och Viper Room.

Klockan 02.00 tog vi en taxi tillbaka till lägenheten och packade det sista innan bilfärden till LAX.

Planet gick 07.00 och vi mellanlandade i New York. Enfaldiga som vi är, mamma och jag, trodde vi att vi skulle behöva checka in vårt bagage som vi gjorde på inresan. Alltså gick vi ut genom passkontrollen till civilutrymme, stod där i 30 minuter, stressade över att inte hinna till boardingen. En man kom fram och hjälpte oss, han såg nog vår desperation. Han förklarade lugnt och pedagogiskt att vårt bagage inte skulle checkas in på nytt. Halvspringande tog vi oss igenom tullkontrollen och till vår gate.

På flyget spillde en flygvärdinna ner mig med dricka och jag kände mig som en blöt, trött och irriterad hund. Jag hatar och flyga!

Emma och mamma på Venice Beach


Min systers lägenhet
Jag på Moonshadows

Bildsvep


Dag 34 - Torsdag 25 mars - 332 dagar kvar

Igår kväll fick jag uppleva L.A i riktig Hollywood stil. Efter en utsökt god risotto och vitt vin på La Brea hoppade vi in i en gul taxi för att dansa på Santa Monica boulevards innestället nummer ett , Voyeur.
Här kommer du bara in om du har turen att stå på någon av ställets gästlistor, känna en promoter eller bara vara fantastiskt snygg. Snacka om kändistätt!
Le Voyeur har allt, det mystiska, provocerande, vackra folket, snygg inredning och en DJ:ande kvinna.
Vi dansade fram till 02.00 och drog sedan vidare hem i natten.

Några bilder på mig, min syster, mor och käre Sebastian i L.A


Jag och Emma på Joan´s on third dag 1.

Jag och kändiskonstnären Mattia Biagi





Dag 33 - Onsdag 24 mars - 333 dagar kvar

I morse vaknade jag klockan 06.00 och kände mig pigg som en lärka. Shopping i Beverly Hillscenter väntade med butiker som Louis Vuitton, Victoria Secret, Bebe, jag allt som en kvinna kan tänkas att älska. Efter tre timmars intensiv spaning gick jag och mamma till Joans för lunch. På vägen stannade vi och kollade in Lotta Stenssons butik på 3rd street. Hennes kläder har burits av alla de stora Hollywood kändisarna men säljs inte ens i Sverige. Hur märkligt är inte det?
 Under min resa har jag sprungit på en massa svenska tjejer som vill göra karriär i L.A
En tjej letar efter en man, en annan studerar dans, en bloggar om sin filmstjärna till syster, en tjej driver en restaurang och är gift med en amerikan.
Under eftermiddagen lyxade vi vid poolen, jag tog en fem kilometers löprunda i centrala L.A och jag har funnit mitt himmelrike på jorden; Whole Foods som är fyllt med med ekologiska och biodynamiska grönsaker, frukter och andra underbara livsmedel från golv till tak. Härligt!!!
Jag gillar L.A, kanske för att det är så himla avslappnat kändishysterin till trots. Uppe i The Hills blickar den en tjusiga lyxvillan efter den andra ut över staden och söder om söder skjuter gängen på varandra. Alla här verkar ha  en och samma dröm, och det är att en dag få bo på bergen. Det är det man arbetar för, drömmer om och målmedvetet socialiserar för att uppnå. Det i sig är lite otäckt. Att man bara har en så förminskad världsbild. Här om kvällen var det en som sa; du är bara något om du slår i L.A
Jag är övertygad om att jag är ngt och jag har ännu inte slagit i L.A, men vem vet, ikväll skall jag ut och dansa med kändisarna....


Dag 32 - Tisdag 23 mars - 334 dagar kvar

I L.a, dagarna rinner förbi. Vi har hunnit med både sol, bad, shopping och kändismöten. Jag träffade en gammal kompis från Italien som jag inte hört av på över 15 år. det visade sig att han numera är en erkänd konstnär som sålt konstverk till bland annat Christina Aguilera. Så hilma roligt! Det får en att själv tänka i större banor.
L.a är inte alls lika plastigt som jag trodde. Under tre dagar har jag bara sett en enda platsikopererad tjeje. Antingen är ingreppen så bra att det inte syns eller så har media lyckats förvränga verligheten. 
I morgon besöker vi en kvinna som driver ett världskänt café och butik tillsammans med sina två döttrar.

tills dess...............





 

Dag 27 - Måndag 17 mars -339 dagar kvar

En vecka och två dagar när jag inte kunnat skriva. Jag har haft skrivkramp som det konstigt nog heter. Om mindre än en vecka reser jag till LA för att träffa min syster och besöka några kvinnor som driver företag där. Hur ser deras verklighet ut? Har de några speciella nätverk som de träffas i.

Jag känner en kluvenhet för min resa, det ska bli spännande samtidigt som jag smärtar inombords över att lämna mina söner.

Företaget går framåt och ibland bakåt. Jag skulle vilja skriva upp tempot ytterligare, men det är en omöjlighet eftersom flera aktörer är inblandade och de har i sin tur sina beslutsfattande led.

Min försäljning har kommit igång igen och jag hoppas kunna nå uppsatt säljmål.

Om tre dagar är det Guldstänk, spännande!


Dag 17 - Fredag 5 mars - 349 dagar kvar

Konstaterar att jag hållit på och skrivit min blogg i exakt 17 dagar utan några som helst kommentarer utöver familj, vänner och bekanta.

Hur gör folk för att få läsare? Jag är övertygad om att det finns allt för många bloggare ute i cyberrymden och att jag egentligen borde ägna min tid åt mina memoarer. Har börjat skriva historien om mina söner och målet är att ge dem en varsin bok när de blir 18 år. Tiden går så fort och om man inte skriver lite varje månad glömmer man bort deras utveckling, roliga episoder och fraser som kommer ur deras munnar. Min äldste son frågade lille bror häromdagen om han tyckte att storebror var cool, lillebror svarade ja! Vilken glädje. Det är med blandade känslor som jag ser dem växa upp, dels påminner det mig om att jag åldras och att tiden rinner förbi. Jag vill inte förlora ett ögonblick, har jag blivit som min egen mor? Ja kan jag stolt konstatera.

I morse gick jag till Kiropraktorn och det var en upplevelse i sig. Att ens kropp kan böjas och vridas så mycket. Hade möte med vårt nya tillskott och delägare. I maj startar firman igång. Hur "bene" är inte det? Vi har till och med löst gåtan kring företagsnamn och det är.... nix det tänker jag inte dela med mig för cyberspace. Tänk om någon snor vårt speciella namn.

Lunchade med Caroline D och pratade strategi. Tog helg klockan 14.00 och åkte hem till min man och barn för att bygga snögrotta och åka pulka. Vi besökte tant Karin som bor några hundra meter ifrå n oss för att dricka kaffe med kaka. Det är en fröjd att sitta i hennes kök och äta dessa underbara kakverk som hon serverar. Jag har försökt övertala henne att starta en exklusiv kakfirma, men utan resultat. Hon bakar för sin familj och vänner.

Att vara egen slår anställning i alla kategorier när man kan fånga dagen som vi gjorde. Men det har sina nackdelar. Den ständiga jakten på uppdrag, intäkter och kassaflöden. Att möta konkurrenter som nosar dig i hälarna likt blodhundar. Att inte göra sig osams och att aldrig ta ställning för eller emot något. I bland känns det som om jag balanserar på en lina 40 meter upp i luften. Ett felsteg och mina dagar i rampljuset är räknade. Men så kanske alla känner eller så är jag paranoid av naturen.

Funderar på att skaffa barn nummer tre, jag kan visualisera hur min kollega Ola höjer båda ögonbrynen; ännu ett år med Sabina jobbandes på halvfart. Fast å andra sidan, min halvfart motsvarar en helfart för många andra.

Livet är skönt!

 

 


Dag 16 - Torsdag 4 mars - 350 dagar kvar

Gick upp halv sex, åkte till gymmet och sprang en mil. Gick till kontoret som var helt öde och inväntade ett lunchmöte som ställdes in i sista minuten. Vi ska träffas i morgon istället. Åkte hem, arbetade två timmar och skrev på min artikel om skönhetsideal. Tog en promenad med Stella och hämtade barnen på dagis.

Dag 15 - Onsdag 3 mars - 351 dagar kvar

Det börjar pirra i magen, LA-resan är inte långt bort. Vet inte om jag kommer att palla att resa ifrån barnen. Försöker hitta på olika ursäkter till att inte behöva åka; grymt mycket jobb, kanske håller jag på att bli sjuk, ja ni vet. Kanske får jag strunta i att sova tre dygn innan så att jag däckar på planet och inte kan känna så mycket.
Möte på Länsstyrelsen med vårt projekt om närproducerad mat. Intressant och viktigt ämne som har flera sidor. Skulle ha gått på träningen med pilbågen, men Jonas fick arbeta över ännu en gång.
Måste försöka boka privatträning på helgerna om det går.

Dag 14 - Tisdag 2 mars - 352 dagar kvar

Gick upp halv sex, åkte till gymmet och sprang en mil.  Träffade Mats på Freema för ett projekt och mötet utmynnade i fortsatt arbete. Han är en man som är proffsig på det han gör och som inte är rädd för nya grepp på marknaden. Roligt. Åkte vidare till lunchmötet med det dåliga samvetet. Pensionsspar och företagsförsäkringar. Berit Nilborn på Länsförsäkringar Bergslagen är så otroligt duktig och kompetent. Hon fick mig att haja hela grejen så att jag inte längre kan stuva undan frågan långt bak i huvudet och stänga den dörren. Vi kom överens om att jag skall fundera på hur jag vill ha det och återkomma inom en snar framtid. Påbörjade min införsäljning och drabbades av högmod.
Längtar efter mina barn och min man, saknar min älskade lillasyster som roar sig stort där hon är, och ändå längtar hem, och hoppas på en bättre värld.

Dag 13 - Måndag 1 mars- 353 dagar kvar

Tog tåget till Stockholm för ett viktigt möte med Tillväxtverket. Vi kom i tid trots en halvtimmes försenat tåg och vi stod packade som sillar i första klassvagnen.
Mötet gick över all förväntan och vi blev inbjudna till en konferens i april. Mycket spännande, och en ära att få delta. 
Eftersom tolvtåget var inställt fick vi käka vår sushilunch på stationen och fika i kafeterian. Väl framme i Västerås var det bara att åka till dagis och vidare hem. Tog småvägarna eftersom E 18 drabbats av flera olyckor. Lite skraj kände jag mig måste jag erkänna. Inte särskilt rofyllt att köra hem i snöstorm. 
Betalade räkningar och lekte med barnen innan det var dags att krypa till sängs.

Dag tolv - Söndag 28 februari - 354 dagar kvar

Skrev på min krönika och gjorde en avstickare till storebror i Stockholm. Han bor där med sin flickvän och idag var det födelsekalas på agendan. Min bror är min idol, framgångsrik, ärlig och alltid den som ställer upp på alla andra när han kan. Han gick ut Handelshögskolan med toppbetyg, har jobbat för herr Brummer och på Finansdepartementet samtidigt som han driver flera företag. Jag önskar att hans drivkraft och intelligens kunde smitta av sig på mig. Nej, nu låter det som om jag har dåligt självförtroende, fast det har jag inte. Jag är bara så himmelens stolt över min bror och vill själv bara så väldigt mycket. Men det är väl inget fel i det.


Dag elva - Lördag 27 februari - 355 dagar kvar

Åkte till badhuset i Surahammar och lekte vattenlekar med min man och barnen. Sura är ett udda ställe där alla känner alla och utbölingar tittas ut på ett intresserat sätt. Min man är surabo från början skälet till varför vi åker dit, men även han fascineras av fenomenet. Själv gick jag en medieutbildning där, men trivdes väl inte som fisken i vattnet. Känslan kan beskrivas som hatkärlek. Det är skönt att vara där samtidigt som jag känner mig som en outsider.

Senare kom mamma och hälsade på sina barnbarn och vi lekte hela eftermiddagen, byggde tågbana, och världens högsta torn samt kurragömma tills barnen stupade i säng. Då läste mormor ur böckerna hon köpt åt dem på rea. Båda pojkarna älskar böcker just nu. Bäbis arg är en riktig favorit.

 


Dag tio - Fredag 26 februari – 356 dagar kvar

Jobbade hemifrån och lyckades bli klar med lite bokföringsarbete. Jag måste erkänna att det är väldigt skönt och avslappnande. Inga störande telefoner eller kollegor som avbryter mina tankar.

Eftersom jag är en effektiv arbetsmyra när jag har lugn och ro måste jag överväga om jag ska jobba hemifrån oftare. Planerade måndagens viktiga möte i Stockholm, men är fortfarande osäker på hur vi ska ta oss dit. SJ eller bil, ungefär som pest eller kolera. Vädret får avgöra. Härute på landet är vi nu nästan dränkta i all snö. Man kan inte ens se ut genom fönstren längre.

Tog en promenad med Stella (min hund), åt en enkel lunch som bestod av Keso och grönsaker och vid tre tiden hämtade jag barnen på dagis. Inga sexiga affärstransaktioner än i alla fall.


Dag nio - Torsdag 25 februari – 358 dagar kvar

 

Har börjat sälja på ytterligare ett län för Les Affaires. Ingen annan än Anna på kontoret vet om det eftersom jag vill komma med en spännande överraskning om det går vägen. Går det får det bli vår hemlis. Men det känns som om jag måste öka min prestationsnivå ytterligare ett snäpp. Vässa fokus och se mina fobier i vitögat.

Responsen hittills har varit fantastisk bortsett från en enda kvinna som deklarerat att hon inte läser den här typen av magasin och att hon inte är intresserad av vår målgrupp. Inte intresserad av att nå kvinnor som driver företag när man själv driver en konferensanläggning? Tjae här finns inte så mycket att säga. Hon är fast i ett manstänk.

På eftermiddagen mötte jag en fantastiskt spännande kvinna med många år på nacken inom näringslivet. Hennes glädje och passion till livet smittade av sig på mig och vi bestämde att vi ska träffas när hon kommer tillbaka från Spanien igen.

Hann träna på Friskis och Svettis idag. Sprang i tjugo minuter och körde mage och ben. Har lovat mig själv att sluta snaska smågodis och minska ner på både pasta och bröd. Vem behöver ett överflöd av kolhydrater? Istället skall jag äta protein och grönsaker och mängder av frukt och nötter.

Får se hur det går med det.


Dag 8 – onsdag 24 februari – 357 dagar kvar

Fick åka in akut till min familjeläkare, jag har en infektion i fingret som inte ger med sig. Gjorde ingreppet utan lokalbedövning och kände mig som Rambo. Lite svårt att skriva på datorn bara, men jag lär väl mig det också.

Hade hoppats kunna skjuta med pilbågen idag, men min man var tvungen att jobba över och med ett finger som värker går det inte.

Nu har det gått tre veckor sedan jag var där sist. Känns inte alls bra, måste bygga en egen pricktavla så att jag kan öva hemma när jag vill. Ska kolla upp om det finns möjlighet till privatlektioner på helgerna, för i veckorna finns det inte utrymme för annat än familj, arbete, arbete och träning.

Vännerna får jag slinka in när öppningar i min inbokade tidsplan.

Just nu är det möte efter möte som passerar min revy. Många intressanta människor och projekt. Vårt magasin har börjat växa till den megafon som vi såg framför oss under vårt första spånmöte. Läsare ringer och tipsar om andra intressanta kvinnor och projekt. Det har aldrig hänt mig förut. Jag är lika stolt över Les Affaires som över mina barn. Har lyckats genomföra några av mina delmål. Börja nätverka, fått in två intressanta uppdrag att räkna på och har ännu inte blivit uppslukad av mitt företagande.

Log i bilen hela vägen hem.


Dag 7 – tisdag 23 februari – 358 dagar kvar

Dagen har varit intensiv, möte i Eskilstuna kring ett event rörande våra läsare för Les Affaires. Snabbt tillbaka för att hämta upp Dante på BVC-kontroll. Några timmars arbete och sedan vidare till mitt första mentorsmöte på ALMI. Träffade en mycket ambitiös tjej och jag hoppas verkligen kunna hjälpa henne. Very nice att få äran att agera mentor, känns lite speciellt. Vi diskuterade vad framgång är och kom fram till att det handlar om flera aspekter. Framgång ligger bland annat i betraktarens ögon, men även faktorer som pengar, etik och moral spelar in. Kombinationen mellan allt och bra familjeliv är idealet. Hanna Lundin var där och var lika inspirerande som alltid. Var den tjejen får sin energi är en fråga, hon är alltid glad och drivande. Skulle ha träffat yogaflickorna på kvällen, men fick återigen avboka. Trist. Jag har inte kunnat vara med på flera månader. Saknar gemenskapen och energin som laddas upp dessa kvällar.

Kom hem sent, klockan 22.00 och hann inte träffa barnen. Varje gång det händer svider det till i mitt hjärta. Tiden går så fort och all tid med mina sötnosar är allt för värdefull. Om jag kunde styra skulle jag alltid vara hemma och lägga dem.


Dag 6 – måndag 22 februari – 359 dagar kvar

Började veckan med att boka möten för införsäljning av Les Affaires nummer 3. Måste erkänna att jag bävar inför detta. Jag måste komma över min rädsla att sälja och lära mig älska ett nej. Nej, nej, nej, det är tveksamt om det känns bättre. Jag tar det för personligt, som om de rackar ner på mitt arbete när det handlar om att de inte har råd att annonsera.

Hade planerat att springa en mil och styrketräna, men kylan fick mig att backa och istället jobbade jag två timmar innan jag hämtade barnen på dagis.

 


Dag 5 – söndag den 21 februari – 360 dagar kvar

Har njutit hela dagen och myst med min familj, tankar på jobb är långt borta. Är det rätt väg till framgång eller har jag valt fel väg? Är min tro och övertygelse om att jag kan kombinera framgång och lyckligt familjeliv en illusion eller kan jag rent av realisera det hela? I de flesta fall verkar det som om svaret är 12 timmars arbetsdagar och noll mys med familjen. Jag hoppas bli undantaget som bekräftar regeln. Kanske någon där ute kan dela med sig av sina erfarenheter, jag behöver nämligen råd. Har en tendens i att gå upp i mitt arbete till fullo emellanåt.

Sprang 3,5 kilometer i snö upp till knäna. Inte behagligt alls. Känns som om jag fått ett riktigt bra start på träningen. Hoppas att företaget kommer att möta samma start i och med mitt beslut.

Nu skall jag koka varm choklad med grädde till mig, min man och två barn. När jag skriver varm choklad syftar jag inte på snabb versionen utan den med smält choklad i mjölk och äkta vaniljsocker.

Jag har funderat på det där med att skriva saker på nätet. Det finns ju så många bra bloggar och så lite med tid. Kommer jag att få några läsare utöver min kära familj och vänner? Det får tiden utvisa.

Ciao!

 

 


Dag 4 – lördag den 20 februari 2010 – 361 dagar kvar

Sprang sju kilometer i snö upp till knäna, yoga 20 minuter och ett varmt bad. Inga tankar på jobb denna dag. Skönt, har lovat min familj att inte låta jobbet ta upp hela min tillvaro.


Tidigare inlägg Nyare inlägg
RSS 2.0