365 dagar till framgång

Onsdag; vaknade med ont i näsan och tankar om spindlar som klättrat in, stuckigt mig och lagt ägg. Jag behöver väl inte poängtera att jag har en enorm spindelfobi. Den minsta lilla spindelliknande krabat får mig att tappa all kontroll. När jag dryftar min oro för min man Jonas tittar han på mig med förvåning och började sedan skratta åt min livliga fantasi. Han har varit med förr.

Hade planer på att springa på morgonen, men smärtan i näsan fick mig helt att tappa sugen.

Tog istället en väldigt snabb dusch för att sedan åka in till stan och hämta upp min kollega Ola, möte i Sala stod på dagens agenda. Per Henriksson ny näringslivschef i Sala ville träffa oss och prata Les Affaires samt vårt turistmagasin Visit Västmanland. Mötet gick väldigt bra och Sala kommun kan skatta sig lycklig över sitt nya tillskott. En mycket kompetent och kunnig man.

Sprang även på Peo som startat ”Sala-Kortet” plus ett nytt café, mycket bra initiativ tycker jag. Slank in på blomsterbutiken på gågatan och presenterade Les Affaires, men ägarinnan var helt ointresserad av att få magasinet skickat till sig. Märkligt, en kvinna som är helt ointresserad av andra kvinnors företagande.

Tillbaka i Västerås hann jag med två telefonsamtal och ett möte innan jag kastade mig i bilen till invigningen av Tidövägen. Skakade hand med kulturministern och vår käre Landshövding. Ett tal och ett kanonskott och lite dövare åkte jag vidare hem för att hämta barnen på dagis. Insåg att klockan bara slagit två och bestämde mig för att kasta mig i löparskorna och få upp lite puls. Hade lite överskottsenergi och ilska som jag ville bli av med. 10 kilometer, 53 minuter senare kände jag mig som en ny människa. Min nya leksak, en pulsklocka kopplad till en sattelit kändes som min bästa vän i spåret. Jag vet exakt hur fort och hur långt jag springer och vilken puls jag har. Egentligen är klockan en födelsedagspresent till min man, men jag får låna den hur ofta jag vill.

Torsdag; inatt sov jag ingenting, kan det bero på fullmånen, oroliga barn eller det faktum att nya Les Affaires kommer idag. Just nu sitter jag och Ola i Stockholm och skall träffa vår Stadsminister samt Mona Sahlin och Urban från Svenskt Näringsliv. Kristin Lahed från svensk Näringsliv har bjudit in oss till Framtidsmötet och för tio minuter sedan sprang jag på Signhild Anregård Hansen, min stora idol, och fick lämna Les Affaires personligen till henne. Snacka om flyt i arbetslivet. Men i all iver glömde jag att hiva upp kameran och föreviga ögonblicket. Hon blev väldigt smickrad över vår utnämning av henne som jordbruksminister i Les Affaires kvinnoregering.

Ikväll är det releasefest som gäller hemma i Västerås. Det kommer att bli hur trevligt som helst. Lite spänd på reaktionerna på nummer tre av Les Affaires. Jag har själv satt mig på framsidan, snacka om ego, folk kanske få för sig att jag tror mig vara nästa Amelia Adamo. Men så är inte fallet, jag lovar. Bara en rolig grej.

I helgen skall jag fotografera för ett klockmagasin och är lite orolig över detta, kommer jag att hålla måttet. Ni får bedöma själva, jag kommer att lägga ut bilderna på bloggen.

Tills vi höres igen, må gått.

När deadlinens grepp griper tag i mig försvinner jag i en dimma så djup att det blir svårt och andas. Stressen blir min partner och jag håller hårt i telefon och dator. Snabba beslut måste tas och människor jagas. Gång på gång ställer jag mig frågan, varför hamna vi alltid här. Varför kan vi aldrig vara ute i god tid trots god planering? Är jag och mina kollegor självdestruktiva eller handlar det om att vi presterar bäst när vi arbetar med andan i halsen? Tro mig, vi har försökt att lägga upp en god strategi, men då har resultatet inte blivit så där exceptionellt annorlunda, det har aldrig funnits någon edge.

I måndags nådde stressen sin kulmen då jag försökte komma i kontakt med Annika Lantz, jag steg upp klockan 06.00 och stack till jobbet för att jaga pressbilder på de kvinnor som vi tillsatt i vår fingerade regering i Les Affaires. Uppdraget var trixigt och i slutändan handlar det om kohandel. Sveriges Television lånar ut en bild om vi omnämner dem i vårt magasin, vilket är helt i sin ordning, men först måste vi dansa vals i en halvtimme för att komma till det beslutet. Två timmar senare började jag ringa och ringa för att få tag på Annika, tillslut lyckas jag få tag på rätt person som förklarar att Annika har tid efter klockan 16.00. Jag får ett nummer och vi lägger på. Jag bestämmer mig för att ringa upp Alice Bah Gunke istället och får jackpott på första försöket.

Alice tar sig tid och pratar och är lika gullig som i början av sin karriär som Disneydags värd. Flasch backs av min barndom rullar förbi i ett ögonblick och jag känner mig som tio igen.

Stressen gör sig påmind hela dagen och allt jag gör är att hatta hit och dit i väntan på att klockan skall bli 16.00

15.59 tar jag upp mobilen och ringer mitt samtal, inget svar. Attans, tänk om hon inte svarar. Jag försöker igen och då svarar samme man som tidigare och säger; klockan är inte fyra ännu och Annika har inte kommit tillbaka från studion. Jag ber om ursäkt och lägger på. Minuterna passerar förbi, jag funderar, om jag väntar tills tio över kanske det inte verkar som att jag är helt desperat. Jag packar ner mitt arbetsmaterial i väskan, ger Stella vatten, ringer min mamma och pratar strunt. Exakt tio minuter över fyra slår jag numret på nytt och i andra änden svarar någon Annika!

Yes, jag lyckades och Annika är lika rolig som i etern.

Löpning

De senaste tre veckorna har jag sprungit och sprungit och sprungit. Allt för att nå mitt mål. Ena dagen har det blivit en mil, andra dagen fem kilometer och ibland tre. Att springa på landet är lite svårt då jag egentligen inte riktigt vet hur långt jag springer, det går mer på känn och tid. Men när min man fyllde år köpte jag en pulsklocka som även kan mäta distans. Den kommunicerar med satelliter och är en underbar liten sak. Jag har lovat mig själv att inte sno den ifrån Jonas utan att istället då och då låna den av honom. För finns det något värre än när man ger bort en present som man själv sedan använder?

Mina arbetsmål

Just nu, strax innan sommaren har jag tio bollar i luften som måste landa. Tio projekt som måste ros i land för att hösten inte ska gå åt till shopping och slappa dagar. Behöver egentligen anställa en assistent, men har ännu inte de ekonomiska förutsättningar som behövs för att klara detta. Kanske om ett halvår, kanske om ett år, men just är det inte läge för det. Hur hittar man förresten en bra assistent? De växer verkligen inte på träd.

Idag fick jag äran att träffa vår Landshövding och fotografera honom. Allt gick enligt planen och han poserade avslappnat leendes in i kameran. När jag kom till kontoret upptäckte jag till min fasa att kameran raderat alla bilder av någon konstig anledning. Då inte bara mina 100 bilder på barnen från helgens aktiviteter utan även de på Ingemar. Det känns inte alls bra, vill inte gärna störa honom ännu en gång. Måste komma på en plan.

Träffade Charlotte på lunchen och vi bollade lite idéer och tittade på möjligheter till samarbete.

Imorgon ska jag fotografera Kds två främsta lokala toppnamn. Måste se till att få kameran att fungera. Sitter just nu med Canon support.

Jag sitter på terrassen utanför mitt hus, solen ligger på och Mälaren kan liknas vid silver. Jag är lyckligt lottad som får bo i detta paradis. Tänk att få ha den lyxen att kunna arbeta hemifrån.

Tack till vem det nu är som haft sitt finger med i spelet.

Har haft ett par hektiska dagar. Jagar in annonser och säljer de sista sidorna. Under min säljresa har jag träffat skeptiker, men mest positiva människor. Speciellt män gillar vårt magasin som annonserings kanal. Jag ser verkligen fram emot nästa utgivning. Vi kommer att hålla en fest på Klockmaster och sedan gå vidare till Cirkus. Bubbel och snittar är temat för kvällen och flera spännande överraskningar. Jag gillar egentligen inte dessa tillställningar eftersom jag alltid känner mig så bortkommen, men med Les Affaires är det en helt annan grej.

Så hojta till ifall någon av er vill komma! Mycket bubbel utlovas...

Lyckades vinna ytterligare ett jobb, lyckligtvis skall det inte vara klart förrän i september.

På den privata sidan funderar vi på att skaffa ytterligare ett barn, allt handlar egentligen hur jag och min man orkar. Men barn är barn och man kan inte annat än vara lycklig över att man kan få egna barn. Mycket lycka blir det.

Kommer jag att kunna driva det företag jag planerar, expandera aggressivt och samtidigt föda ett till barn, ta hand om min nuvarande två, vara en närvarande och kärleksfull hustru och mor, ta han om Stella min hund, umgås med mina vänner och hålla mig i form? Tåls att fundera på.

I morgon ska jag ha möte med Swedish Trade om ett projekt och två timmar senare med Ceteri Captial förvaltning om ett annat och sedan med Henrik Wester VKL om ett pågående. Måste försöka springa milen på Rocklunda och en halvtimme på gymmet. Gymmet ja, har inte tränat sedan i julas. Bara löpning och skidåkning. Måste bygga lite muskler på mina förtvivlat smala armar.

Har i alla gjort en sak åt träningen, jag har anmält mig till Strömsholms Triatlon. Men det kanske jag redan har skrivit. Men lika bra att skriva det igen, pressen ökar om jag berättar det flera gånger. Det räcker inte bara med att orka, jag måste få en bra tid också.